fivepastsix

Imorgon vid den här tiden är jag i Kalifornien. I Kenwood med min nya värdfamilj. Det ska bli spännande. Lite nervös är jag, men mest för att flyga själv, haha. Eller inte själva flygandet, det skrämmer mig inte, men att ordna allt själv innan. Men det ska nog gå bra. Är ju bara att fråga någon.
Gud, vad jag har frågat sedan jag kom hit.

Tidigare idag var jag i Northbrook Mall med Emma och Anne-Sofie. Vi drack kaffe och the och pratade. Hade hejdå-fika helt enkelt. Jag fick en tidning, resegodis (som jag redan ätit upp, schhh..) och ett fint kort.<3 Det tycker jag var sött gjort. Kramkram och lite sorgligt blev det. Men vi måste ses igen!
Dom får komma och besöka mig på vingården. :)

Nu ska jag ta en dusch, packa ner resten och måla naglarna. Imorgon smäller det!
För andra gången.

Dagen är över. Tuesday. Jag har alltid uttalat det Tjusday, men på tv:n (barnprogram såklart) så säger dom Tusday. Är det brittisk engelska jag lärt mig, eller är det bara fel? Hädanefter ska jag endast säga Tusday. Denisha och Chica in the sunshine barn kan ju bara inte ha fel. TUR att jag lärde mig det nu, kunde fort blivit pinsamt. Ehehe...

Onsdag imorgon, alltså. Min sista dag här. Klockan 9 till 12 har jag paus så då ska jag springa iväg till the mall, ha hejdå-fika med Emma och Anne-sofie och troligtvis köpa väska och plånbok. Måste komma ihåg att ringa och beställa taxi till torsdagmorgon också. Och sen packapackapacka på kvällen. Borde kanske börja plocka i ordning lite nu redan ikväll. Eller fila naglarna.

I'm gonna miss you and your sissie. <3 Men ingenting annat. Och det kommer ju nya barn att tycka om :)

Jag flyttar på torsdag redan! 10.45 flyger jag från Chicago till Pheonix, AZ. Sedan vidare till Oakland, CA :) Ska vara framme ca. halv4, deras tid. Iiiihp! Ska alltså bara jobba här TVÅ dagar till.

Har mejlat med min nya värdmamma idag. Hon är så söt och frågade om min favoritfärg, favoritmat och favoritefterrätt. Something is up...

Aaaah, snart drar jag! Jag firar med dubbelsandwich, chokladmousse, chips och ett glas cola.
Gamla Linnéa är tillbaka. Hoppas jag får sova gott inatt också.



L

Igår hade jag en riktig skitdag, men det orkar jag faktiskt inte berätta om. Jag var i downtown Chicago också och väl där, när jag mött upp tjejerna, var det såklart bra. Lite shopping och fika på Starbucks. Tog inte så många kort, men ni kan ju få se några.


Jag var så fokuserad på att fort hitta fram till Nordstroms och tjejerna att
jag nästan glömde att ta kort. Men det blev ett på vägen dit iaf.


Jaaa, tjejer! (vet dock bara vilka dom tre till vänster är)


I'm the whitest girl in town, men jag har liksom försonats med tanken nu.
(lite mer färg får jag troligtvis snart)


Tjejer på Starbucks. Jag drack pumpalatte som smakade jul.
Mmmmm... :)


Hyfsat fin stad, det där Chicago.
Önskar bara jag hade varit piggare och gladare och
kunnat ta in det bättre.


Hemåt!
(Vi hann med tåget med 3 minuters marginal)

Här är mina senaste inköp:




Båda från H&M




Skor, shorts och klänning från Forever21


Äntligen hittade jag mig en parfym!
Viva La Juicy from Juicy Couture.

Nu börjar jag jobba om 10 min. Skit.
Verkar som jag måste jobba helt till fredag kl6.
Men en dag i taget, snart tar jag mina resväskor och lämnar detta hus.
Och kommer aldrigaldrigaldrig tillbaka.

L

Oh, så poetiskt, men inte mindre sant för det. Det blåser här i The Windy City. Både bokstavligen och bildligt talat. Idag märktes det att det går mot höst här, men jag flyr ifrån det. Flyr till Northern California för att bo på en vingård med en familj som jag bara har hört gott om. Min mardröm har övergått till bara en dröm. Snart är jag ute ur detta hus där alltför många tårar har fällts. Till veckan flyr jag hösten och denna hemska vardag. Ibland ifrågasätter jag om det här överhuvudtaget händer. Allt känns väldigt surrealistiskt. Hur mycket mer orkar man känna?

The Golden Coust. Tänka sig att jag skulle tillbaka dit. Kanske är där jag hör hemma?

On the stereo
Listen as we go
Nothing's gonna stop me now
California, here we come
Right back where we started from

Det börjar NU. Det har inte börjat än. Allt det här innan var bara ett fett j*kla test.
Det var mig nästan övermäktigt. Jag var på vippen att ge upp. MEN.
Jag klarade det, jag tog mig igenom det.

Let's get out of here.

L

Det har det. Eller väldigt jobbigt faktiskt. Så jobbigt att jag inte ens kunde svara på min mammas mejl om när jag ville att dom skulle komma på besök pga. att jag inte visste hur länge jag skulle vara kvar. Jag har fått krupp på min värdfamilj som bara verkar glömma varför jag är här. Att jag lämnade inte allt jag har där hemma och reste över halva jordklotet för att bara se dessa väggar, bara träffa dom, deras släkt och deras vänner. Och ständigt vara stand-by. Jag FÖRSTÅR att dom är trötta och slitna och inte har sovit på 7 månader, jag FÖRSTÅR att dom fick vänta länge på att få en au pair, jag FÖRSTÅR att det är mycket att ordna för Kate och att det är lätt att glömma saker (som min lön t.ex.) och jag kan till och med förstå att hon känner att hon har rätt att sätta mig i arbete med en gång och ställa krav, men jag tycker INTE att jag förtjänar att jämföras med den nanny hon hade innan (som är närmre 50, har egna barn och har jobbat som nanny längelänge) eller att så fort jag kommer upp på morgonen få höra hur hemsk deras natt var och att dom hade behövt min hjälp tidigt på morgonen. Jag är 21 år. Jag känner inte er. Ni känner inte mig. Jag gör allt för att ni ska vara nöjda med mig, men jag tycker inte att jag får nåt tillbaka. Jag är ingen professionell nanny som ni ska ha till hands dygnets alla timmar, jag kom hit för att passa barn, självklart, man även för att få upplevelser, se saker, träffa folk! Jag har inte fått chansen att göra nåt av det. Jag läser om alla andra au pair-er som träffar varandra hela tiden och hittar på roliga saker. Jag MÅSTE få ett ordentligt schema som börjar nästa vecka. Jag får inte LOV att jobba mer än vad som är sagt. Jag ska ha tid att leva också, göra det jag vill. Det är så himla mycket mer som måste ordnas och det med hjälp av Kate och Michael. Men det känns bara som om jag är i vägen! Hela känslan är liksom "suck, tar det aldrig slut? Hon är väl här för att jobba". Ska det verkligen vara så? Ibland vill jag bara skrika "MEN JAG DÅ?!?" Jag vill vara kvar. Jag vill vara stark. Jag vill bara att familjen här ska förstå min sida i det hela också, är det för mycket begärt? Måste prata med dom. Imorgon eller på söndag.

Imorgon ska jag träffa Emma och Anne-Sofie, mina roomies från NY-veckan! Ska bli sjukt kul, trevligt, mysigt osv. Vi ska ses i Northbrook Court mall som ligger 10 minuter (gång) här ifrån kl 1. Hoppas det känns bättre efter att ha fått bitcha lite. Prata lite svenska. Med folk som är lika gamla som jag! Gud, vad jag har saknat unga människor. Man tog det liksom lite förgivet under hela Oslo-tiden, haha. Allt man träffade då var ju unga människor. Ni där hemma, ta varandra inte för givet ;) Smutsiga converse, stuprörsjeans, billigt vin, prat om oviktiga saker, hög förbränning (haha) och slät hy. Haha, jag vill aldrig blir gammal. Jo, det vill jag. Men inte än. Inte än på mångamånga år. Och speciellt detta året vill jag känna mig ung och oövervinnerlig. Det här är MITT år. Det var ju så det var sagt! Och om ni tar det ifrån mig, då j*vlar.
Då sprayar jag OBAMA med röd text på er vita heltäckningsmatta.

Allt för idag, godnatt

L

Nu är ni väl troligtvis ute och busar hela gänget. Fredagkväll/natt. Inte mamma och pappa kanske, men ni övriga som brukar läsa. Och här ligger jag och äter vindruvor och dricker vatten. Saknar er, unga människor. Umgås bara med 45plusare och 7månadersbarn. Och Zach. Idag har vi varit en tur till ett stort shoppingcenter, men vi hann bara in på Macy's och sen ut igen efter knappt en timme. Varför? Tjejerna. Alltid tjejerna. They run everything. "Sådär var det när du var liten också, Linnéa". Ja, det tror jag säkert. Men ibland är det okej att bli trött och frustrerad. Idag var det tredje kvällen i rad som jag fick slänga i mig middagen med en bebis i knät.

Längtar till jag får lite ledigt, kan utforska lite. Men den tiden kommer. Nu i början är det väl bara att glida med. Som Zachi. Jag älskar den hunden. När det har blivit för mycket och man inte orkar med någon så gosar jag med honom. Han säger ingenting. Yttrar inte sina åsikter. Han bara finns där. Och GUD vad skönt det är ibland.

Det här blev ett sjukt tråkigt inlägg.
Hah, men som om jag skulle få någon vidare inspiration här...

Jag vill "hem" nu. Phö phö phö

Hejdå

L


Dålig bild på Zach. <3

Oh yes she did!


300 sek.

L

Inatt (vilket blir igårnatt för er) sov N från halv 9 till halv 8! Hela natten! Ville bara säga det. (Tänk om det bara hade funnits en av dom... men så kan man inte tänka, dom är så fina båda två <3)

Som ni alla veta är jag i Cincinnati med min kära värdfamilj. Det känns som ett så konstigt ord att använda nu... familj är det ju då inte, men nästan litegrann. "Usa-familj", kanske. Katelyn passar på mig, Michael och jag skojar med varandra och småflickorna somnar i min famn. Och Zachy (hunden) älskar mig! Vi är så fina ihop. Alla ropar "Zachy! Zachy!", men han går direkt till mig. Säger ju att jag borde ha en hund... nåja.

Hur som helst, vi är i Cincinnati (en stad lika stor som Stockholm, det visste ni inte va?) och idag var vi och hälsade på Kate's gudföräldrar. Marie, en stor, otrooligt spacklad, glad grek öppnade dörren. "Hiiii, sweetie! You from Austria?" "No, I'm from Sweden :)" "aaah, I see, I see! Come in, come in!" Vi var där en stund, visade upp bebisarna, som skötte sig exemplariskt, och pratade politik och förlossningar. Eller dom pratade, jag höll låg profil.
Och jag har aldrig varit så osugen på att få barn som nu, hahaha. Usch, det Kate berättade var traumatiskt. Jag är traumatiserad. Får adoptera en liten kinestjej. :)

Jag har inte riktigt upplevt amerika som man föreställer sig det. Michael är väldigt amerikansk, I guess, även om hans föräldrar inte är det. Vi har ätit Mcdonald's mat en gång, resten har varit helt andra grejer. Och pizza två gånger, okej då. Men resten har inte varit typiskt USA. Idag hade yaya (det är vad kate säger till mormor) lagat stoppade paprikor. I var det typ ris och köttfärs med kryddor. Hade aldrig sett nåt liknande, men det var gott! Och till frukost, lunch, middag är det ost. Och oliver. Gud, vad jag ätit oliver. Det är nästan komiskt hur naturligt det här känns. Jag är i ett litet hus fullt med en massa greker. Och Michael då. Vi tittar på varandra och lyfter på axlarna för ingen av oss förstår vad dom andra säger. Haha. Vi äter en massa underlig mat, juicen smakar annorlunda, det är heltäckningsmattor överallt och persiennerna är alltid neddragna. Det är alltid två dörrar in till ett hus, en i glas och en vanlig. Alla kör jättefort och ingen stannar vid stoppskyltarna. Alla pratar liite högre än vad jag är van vid och har lite mer kläder på sig än vad jag har (det är ju vaaarmt!). Jag kollar på Calm Baby istället för The Hills, fönstrena öppnas nedifrån och upp och det är alltid två lager täcke. Allt är helt fel. Eller inte fel, annorlunda. Heh. Alla dom här grejerna får mig ibland att längta hem litegrann, men jag lär mig en massa här. Saker jag troligtvis aldrig skulle fått lära mig där hemma. Usa, Usa, Usa.... ingenting känns riktigt genomtänkt, men människorna är härliga, öppna och hjälpsamma. Och det är ju faktiskt väldigt viktigt.

Här kommer en bild på mitt sovrum och en bild på mitt badrum.


Kuddarna ligger inte lika fint som då gjorde då jag förstå kom.
I skåpet till höger är platt-tv:n.


Bästa duschen jag duschat i, tror jag.

Killarna utanför mitt fönster spelar Beatleslåtar på gitarr.
Kunde kunde varit mycket värre :)

Godnatt.

L

Igår hade jag 12 unika besökare. Och 44 sidvisningar. Hahaha, jag har inte många, men dom jag har är trogna.
Love U, guys.

Kommentera gärna också.

Idag har varit en ganska tuff dag. Har jobbat sedan 7. Det är som sagt 6-månader gamla tvillingar jag har hand om. Dom gör ganska mycket som dom vill och ganska lite som jag vill. Deras mamma har varit iväg en del idag plus att Karen, LCC:n, var här förut. Det känns som om det har gått i ett. Kunde lägga N för en halvtimme sen, vilket var cirka 1 timme senare än förväntat. 10 minuter efter att hon somnat börjar A att skrika för hon har vänt sig på rygg. Hon ska upp kl 5, så har inte så mycket mer tid för mig själv. Hon kommer säkert vakna innan 5 också... ja ja, vi får se. Tuff dag och jag vill bara ut och gör något. Prata lite svenska. Dricka en öl. Haha. Saknar Calle också, men vi pratade lite på skype förut. Annars har jag det bra. Cincinnati imorgon. Min första lediga helg blir 25-26 september. Undrar vad jag ska göra då...

L

Var nyss ute och övningskörde med Michael. Vi körde runt i vårt kvarter, backade lite, körde till macken, tankade, fyllde på luft i däcken och tillbaka igen. Tyckte nog det gick relativt bra! :) Det var helt svart ute, men det gick. Körde inte på nåt, och det måste ju ändå vara rätt bra betyg. Michael sa åt mig att "It's better to drive faster than the signs say, 'cause if not the other cars will horn at you". Det tipset säger ganska mycket om Usa. Och jag tycker att jag kan hetsa...

Förut så pratade jag med mig själv på engelska. Bara så att ni vet. :) Men pratar mycket bättre engelska med tyskarna back at au pair school än vad jag gör med Kate och Michael. Jag blir mycket mer osäker när dom är så duktiga. Men dom är ju amerikaner så jag får väl ge dom det.

Nu måste jag sova, upp och jobba kl 7 imorn. Men om allt är lugnt kan jag gå och lägga mig igen (yeah, right). Kl 10 kommer Karen, våran Local Childcare Coordinator hit till huset och kollar så att vi är okej. Det ska bli trevligt.

Godnatt! Eller godmorgon till dig, Sverige.

L