another day in Cincy
Inatt (vilket blir igårnatt för er) sov N från halv 9 till halv 8! Hela natten! Ville bara säga det. (Tänk om det bara hade funnits en av dom... men så kan man inte tänka, dom är så fina båda två <3)
Som ni alla veta är jag i Cincinnati med min kära värdfamilj. Det känns som ett så konstigt ord att använda nu... familj är det ju då inte, men nästan litegrann. "Usa-familj", kanske. Katelyn passar på mig, Michael och jag skojar med varandra och småflickorna somnar i min famn. Och Zachy (hunden) älskar mig! Vi är så fina ihop. Alla ropar "Zachy! Zachy!", men han går direkt till mig. Säger ju att jag borde ha en hund... nåja.
Hur som helst, vi är i Cincinnati (en stad lika stor som Stockholm, det visste ni inte va?) och idag var vi och hälsade på Kate's gudföräldrar. Marie, en stor, otrooligt spacklad, glad grek öppnade dörren. "Hiiii, sweetie! You from Austria?" "No, I'm from Sweden :)" "aaah, I see, I see! Come in, come in!" Vi var där en stund, visade upp bebisarna, som skötte sig exemplariskt, och pratade politik och förlossningar. Eller dom pratade, jag höll låg profil.
Och jag har aldrig varit så osugen på att få barn som nu, hahaha. Usch, det Kate berättade var traumatiskt. Jag är traumatiserad. Får adoptera en liten kinestjej. :)
Jag har inte riktigt upplevt amerika som man föreställer sig det. Michael är väldigt amerikansk, I guess, även om hans föräldrar inte är det. Vi har ätit Mcdonald's mat en gång, resten har varit helt andra grejer. Och pizza två gånger, okej då. Men resten har inte varit typiskt USA. Idag hade yaya (det är vad kate säger till mormor) lagat stoppade paprikor. I var det typ ris och köttfärs med kryddor. Hade aldrig sett nåt liknande, men det var gott! Och till frukost, lunch, middag är det ost. Och oliver. Gud, vad jag ätit oliver. Det är nästan komiskt hur naturligt det här känns. Jag är i ett litet hus fullt med en massa greker. Och Michael då. Vi tittar på varandra och lyfter på axlarna för ingen av oss förstår vad dom andra säger. Haha. Vi äter en massa underlig mat, juicen smakar annorlunda, det är heltäckningsmattor överallt och persiennerna är alltid neddragna. Det är alltid två dörrar in till ett hus, en i glas och en vanlig. Alla kör jättefort och ingen stannar vid stoppskyltarna. Alla pratar liite högre än vad jag är van vid och har lite mer kläder på sig än vad jag har (det är ju vaaarmt!). Jag kollar på Calm Baby istället för The Hills, fönstrena öppnas nedifrån och upp och det är alltid två lager täcke. Allt är helt fel. Eller inte fel, annorlunda. Heh. Alla dom här grejerna får mig ibland att längta hem litegrann, men jag lär mig en massa här. Saker jag troligtvis aldrig skulle fått lära mig där hemma. Usa, Usa, Usa.... ingenting känns riktigt genomtänkt, men människorna är härliga, öppna och hjälpsamma. Och det är ju faktiskt väldigt viktigt.
Här kommer en bild på mitt sovrum och en bild på mitt badrum.
Kuddarna ligger inte lika fint som då gjorde då jag förstå kom.
I skåpet till höger är platt-tv:n.
Bästa duschen jag duschat i, tror jag.
Killarna utanför mitt fönster spelar Beatleslåtar på gitarr.
Kunde kunde varit mycket värre :)
Godnatt.
L
Som ni alla veta är jag i Cincinnati med min kära värdfamilj. Det känns som ett så konstigt ord att använda nu... familj är det ju då inte, men nästan litegrann. "Usa-familj", kanske. Katelyn passar på mig, Michael och jag skojar med varandra och småflickorna somnar i min famn. Och Zachy (hunden) älskar mig! Vi är så fina ihop. Alla ropar "Zachy! Zachy!", men han går direkt till mig. Säger ju att jag borde ha en hund... nåja.
Hur som helst, vi är i Cincinnati (en stad lika stor som Stockholm, det visste ni inte va?) och idag var vi och hälsade på Kate's gudföräldrar. Marie, en stor, otrooligt spacklad, glad grek öppnade dörren. "Hiiii, sweetie! You from Austria?" "No, I'm from Sweden :)" "aaah, I see, I see! Come in, come in!" Vi var där en stund, visade upp bebisarna, som skötte sig exemplariskt, och pratade politik och förlossningar. Eller dom pratade, jag höll låg profil.
Och jag har aldrig varit så osugen på att få barn som nu, hahaha. Usch, det Kate berättade var traumatiskt. Jag är traumatiserad. Får adoptera en liten kinestjej. :)
Jag har inte riktigt upplevt amerika som man föreställer sig det. Michael är väldigt amerikansk, I guess, även om hans föräldrar inte är det. Vi har ätit Mcdonald's mat en gång, resten har varit helt andra grejer. Och pizza två gånger, okej då. Men resten har inte varit typiskt USA. Idag hade yaya (det är vad kate säger till mormor) lagat stoppade paprikor. I var det typ ris och köttfärs med kryddor. Hade aldrig sett nåt liknande, men det var gott! Och till frukost, lunch, middag är det ost. Och oliver. Gud, vad jag ätit oliver. Det är nästan komiskt hur naturligt det här känns. Jag är i ett litet hus fullt med en massa greker. Och Michael då. Vi tittar på varandra och lyfter på axlarna för ingen av oss förstår vad dom andra säger. Haha. Vi äter en massa underlig mat, juicen smakar annorlunda, det är heltäckningsmattor överallt och persiennerna är alltid neddragna. Det är alltid två dörrar in till ett hus, en i glas och en vanlig. Alla kör jättefort och ingen stannar vid stoppskyltarna. Alla pratar liite högre än vad jag är van vid och har lite mer kläder på sig än vad jag har (det är ju vaaarmt!). Jag kollar på Calm Baby istället för The Hills, fönstrena öppnas nedifrån och upp och det är alltid två lager täcke. Allt är helt fel. Eller inte fel, annorlunda. Heh. Alla dom här grejerna får mig ibland att längta hem litegrann, men jag lär mig en massa här. Saker jag troligtvis aldrig skulle fått lära mig där hemma. Usa, Usa, Usa.... ingenting känns riktigt genomtänkt, men människorna är härliga, öppna och hjälpsamma. Och det är ju faktiskt väldigt viktigt.
Här kommer en bild på mitt sovrum och en bild på mitt badrum.
Kuddarna ligger inte lika fint som då gjorde då jag förstå kom.
I skåpet till höger är platt-tv:n.
Bästa duschen jag duschat i, tror jag.
Killarna utanför mitt fönster spelar Beatleslåtar på gitarr.
Kunde kunde varit mycket värre :)
Godnatt.
L
Kommentarer
Postat av: Calle
Haha, vad är det för killar du har utanför ditt fönster?
Du verkar ha det gott. Ta med dig lärdomarna kring fyllda paprikor när du kommer hem. Den fluffiga toasitsen kan du däremot lämna kvar.
Trackback
