fivepastsix

Jag är hemma nu. Hemma-hemma. Jag envisas. Det kommer ta lång tid, många år (om ens det) innan jag slutar kalla Hammarö/Karlstad/mamma och pappas hus för hemma. Jag har inte längre mitt älskade rum, som å andra sidan var Riccards rum från första början, utan nu bor Jakob där. Jag är tillbaka i det blåa rum som Jakob kallade sitt för en månad sedan och som var mitt från första början. Blått. Det känns inte ens som om det passar mig. Gör det det? Jag valde det när jag var 10, så det kanske passade mig då. Eller så ville jag bara revolutera mot mitt, och alla andras, gula flickrum. Finns det någon tjej här som aldrig haft ett gult rum?
Efter jag hade haft det blåa, och innan jag hade mitt senaste, hade jag mammas och pappas sovrum. Gult. IGEN. Som om jag tänkte att dörren ut till terrassen liksom vägde upp det. Fast det gjorde det ju inte, och så fort Riccard for in till lumpen, det känns så längesen, tog jag över hans, MITT, rum. Där fixade vi i ordning tills det blev Linnéa i rum-form. Gud, jag älskade det rummet. Men, men. :) Now these days are gone. Och jag är tillbaka där jag startade min ringvägenhistoria. Blått. Tjaaa...det är ju ändå en ganska fin blå.

Nu ska jag sätta på mig kläder och cykla bort till Cajza för att dricka kaffe och äta lussekatter. :) och Cajza, du är och förbli min favorit-C!

(hädanefter går Calle under 'C.H.' Det är rätt åt honom, för man låter inte sin flickvän heta för och efternamn i telefonboken på mobilen. Jag köper inte argumentet om att "det måste vara nå'n ordning". Nej, vet du vad. Jag är fortfarande sur. )

L